Anna

Den 3/6 klockan 17:57 föddes min och Stefans dotter Felicia. Hon vägde 2920 gram och var 49 cm lång.

Ingen kan vara stoltare än mig och Stefan!

Dagen före BF (30/5) började jag känna av riktiga värkar. De var ganska starka och kom med 5-7 minuters mellanrum. Men det var inga ”nu-är-det-dags-värkar” så fredagen flöt på som vilken dag som helst.

På BFdagen (31/5) tätnade värkarna under förnatten så vi ringde in till förlossningen som bad oss komma in för en kontroll. Värkarna avtog såklart när vi väl kom fram till Akademiska och det visade sig att jag bara var öppen 2 cm. Vi insåg att vi inte skulle få vårat efterlängtade barn på beräknat datum, men det var bara att åka hem igen och hoppas att det skulle gå fort.

På Söndagen (1/6) hade jag liknande värkar som dagen innan men när natten kom kunde jag inte sova. Under dagen hade jag andats igenom varje värk men det klarade jag inte av på natten. När jag inte kunde somna på grund av smärtan ringde vi upp på förlossningen igen. Jag var så trött att jag nästan grät och sa att om ni inte hjälper mig att sova så kommer jag inte orka föda ut någon unge sen. Barnmorskan bad oss komma upp för en kontroll och för att få något att sova på. Väl på förlossningen visade sig att värkarna tilltagit ordentligt i styrka men jag var bara öppen ”nästan” 3 cm. Hemskickade blev vi men vi fick med oss Citodon hem så att jag skulle kunna sova. Och det fick jag!

På måndagen hade jag inbokat ett besök hos min barnmorska och där beklagade jag mig över bristen på sömn. Hon såg på mig att jag hade kraftiga värkar eftersom jag blev så påverkad och inte kunde prata och sa att om det blev likadant ikväll skulle vi åka in igen. Mycket riktigt, när det inte längre gick att andas igenom varje värk åkte vi in (tredje gången gillt?!?). Det visade sig att jag var öppen 5 cm och värkarna hade tilltagit ordentligt så det var bara att stanna! Nu skulle vi föda barn!

Barnmorskan som jobbade den natten satte 4 akupunkturnålar i ryggslutet och SOM det lindrade smärtan. Jag är hel förvånad över vad fyra små nålar kan göra! Jag fick även hoppa i badet och det gjorde det hela ännu bättre. Undersköterskan hade gjort det så mysigt och tänt levande ljus så vi fick oss en liten mysstund tillsammans den natten.

Måndag blev tisdag och vi fick komma till vårt rum för att försöka sova en lite stund. Där fick jag även fyra nya nålar i huvudet, som skulle förstärka effekten av de jag hade i ryggslutet, men jag vet inte om det blev bättre. Hela den natten badade jag och andades igenom varje värk och det gick relativt bra fram tills tisdag förmiddag.

Barnmorskan som jobbade dag presenterade lustgasen för mig och förlossningen kom i ett helt nytt skede. Eftersom jag fortfarande hade 5-7 minuter mellan värkarna beslutades det att det skulle tas hål på hinnorna. Förhoppningen var att allt skulle sätt igång av sig själv då, men icket. Jag fick vätska och värkstimulerande dropp samt ryggbedövning i hopp om att värkarna skulle ta till sig, och det gjorde de men nu kom de för tätt istället. Jag fick aldrig någon chans att återhämta mig mellan varje värk. Så småningom började allt ordna sig och klockan 17.00 fick jag börja krysta och 17.57 kom hon äntligen ut!

Jag fick upp hon på mitt bröst men lika snabbt hade barnmorskan klippt navelsträngen och en annan rusade iväg med henne. Hon hade tydligen blivit stressad och bajsat i magen och svalt fostervatten plus att navelsträngen låg ett varv runt halsen. Stefan fick gå till barnrummet dit en läkare hade kommit. Allt var bra med barnet men dom hade sugit upp fostervatten ur lungorna och så fick hon CPAP-andas ett tag, efter det fick Stefan klippa av navelsträngen. Efter en stund kom dom in med det lilla pyret som visade sig vara en liten flicka!

Världens underbaraste lilla tös, gissa om vi längtat efter henne?

Eftersom hon vägde så lite och var riktigt tunn för sin tid (född i v 40+2) fick vi stanna längre på BB för att se till att hon gick upp i vikt och mådde bra och den 6/6 fick vi fara hem med vårt lilla hjärta!

Söndag eftermiddag och jag är helt slut...Hela dagen har jag legat i solen och gassat tillsammans med Ulla, det är verkligen jobbigt måste jag säga:) Temperaturmätaren mätte 33,9 grader i solen igår och 30,3 idag när det var som varmast, det är inte illa det:)

Men att vara höggravid (bara 3 veckor kvar på pricken!!) och ligga i solen hela dagen är inte att leka med. Jag som kunnat ligga stilla flera timmar i sträck pallar bara korta stunder nu, så det blir en hel del springande upp och ner för min del. Men pyret verkar ha njutit iallfall :)

I fredags var jag en sväng hos barnmorskan och hälsade på. Allt är så bra med lill'n i magen, nu tycker jag att det är dags att komma ut. För min del är det fritt fram från och med på onsdag:)

Stefan har varit på fisketur tillsammans med sin pappa och bror men ingen fisk blev det iallafall...men bruna blev dom:)

Imorgon gör jag min näst sista vecka på Fagersta vårdcentral..ska spendera dagen ute i Virsbo tillsammans med Barbro och det blir nog lika trevligt som alltid:) Jag ska baka en riktigt god tårta till personalen sista veckan, det förtjänar dom verkligen!

Ska lägga upp lite bilder men sitter vid fel dator (igen..). Det finns lite bilder på pixbox (dearanna) från i helgen plus någon ny bild på magen!

 
"Bara" 6 veckor kvar nu...nu är det slutspurten för mig, Stefan och pyret! Igår var jag och träffade min nya barnmorska Gunnel i Märsta och hon var verkligen supertrevlig! Det känns skönt så här på slutet av graviditeten. Jag står fortfarande och stampar på +9 kg, blodtrycket ligger på 110/50 (lågt men OK).
Pyrets hjärta slår med 134 slag/minut och mitt SF-mått ligger på 30.

Nu kan jag verkligen säga att man börjar bli orörlig och otymplig. Jag märker att när jag ska sova så andas jag så himla högt att jag är rädd att väcka de andra som sover plus att jag flåsar massor efter att bara ha hämtat posten...iofs så beror det på att lilla pyret tar upp alla plats i min mage och lungorna är sammanpressade någon annan stans, så det bir ju bättre så småningom!:)

Under hela graviditeten har vi funderat och funderat om det blir en flicka eller pojke och ibland kan jag bli knäpp av allt funderade.

Pyrets hjärtljud har legat på 152, 150, 142, 122 och 134 slag/minut (normalt 110-160) så alla skrönor om att barnets hjärtljud kan tala om könet stämmer ju då inte, om h*n inte bytt kön i magen!
Jag har en fin hormonrand mitt på magen, vilket tyder på en pojke, men mamma hade samma med mig och syrran och ja..vi är ju tjejer!! Madde hade också en, och hon fick en liten tösabit hon, så det stämmer ju inte heller...
Jaja..det är ju spännande att inte veta iallafall, lite charmigt!

Efter BM tog jag tåget tillbaka till Uppsala och väntade på att Stefan skulle sluta. Under tiden hant jag med att inhandla ett par nya sneakers och en hamburgare på Max (sen lunch). När Stefan hämtade upp mig for vi på IKEA och kollade på skötbord och spjälsäng. Hittade direkt vilka vi ville ha så nu är det bara att ta med svärmor som är så snäll och köper det åt oss!
Vi kikade även på ett nytt matbord eftersom vi lämnade det (super) gamla i Skell. Hittade ett bord vi fastnade för, men ett problem återstår...STOLAR!!! Vilken djungel! Ska kolla vidare på IKEAS hemsida ikväll...

Idag kom Stefans farfar förbi en sväng och jag åket med honom hem och lekte lite med katten Malta. Det bjöds även på kaffe och kubbar vilket var riktigt gott.

I eftermiddag ska jag stå för middagen..det blir kycklingfileer fyllda med fetaost och soltorkade tomater med klyftpotatis! Mums!